Jodie

Har gått runt och funderat idag efter ett samtal med en vän idag. Jag kanske ska återberätta samtalet så ni fattar mina funderingar.

- Alla bra killar verkar ju redan ha flickvänner!
- Deras tjejer är jämt fula med.
- Men det är väl ännu ett bevis på att de e bra killar, de går efter insidan?
- Nää det är för de har stora bröst eller nåt! 

Nu tycker inte jag att alla bra killars flickvänner är fula, missuppfatta mig inte då det var min goda vän som påstod detta.  Men det känns väldigt synd att många tjejer har förlorat tron på att det finns killar med god moral, bara för de har träffat så många skitstövlar. Det här med relationer är ju så krångligt. Efter att ha iaktagit folks försök att tycka om varandra verkar allt så omständigt. Man ska ju helst inte visa att man tycker om killen utan vara väldigt svårflörtat medans man igentligen är jätte intresserad och killen verkar oftast inte vilja att hans kompisar ska fatta att han är intresserad. Eller?  Sen ska man hålla på småflörta när man är ute och ha rätt mängd alkohol i kroppen för att våga lägga in en stöt. Så håller man på så ett par helger tills någon vågat ta steget och man kysser varandra. Eller blir det ännu mer intimt att man hamnar hemma hos någon så går man och oroar sig för de med sen. Tycker han verkligen om mig eller va de bara sex? Det kan ju ta flera månader att för folken att ens umgås med varandra nyktra. Sen ska man ringa och hålla på fram och tillbaka ett par veckor till. Men man kan inte ringa för mycket för då är man för på. Och bara för han inte ringar på 24timmar börjar man tvivla, få panik och fundera på att skita i allt för han är helt klart inte är intresserad! 


                                                


Jag vet inte riktigt om ni håller med mig men visst verkar det väldigt omständigt för folk nu för tiden att tycka om varandra? En väldigt utdragen process. Är detta för folk har blivit sårade och vill därför inte släppa in nya människor i hjärtat utan att veta säkert att det inte kommer hända igen? Vågar inte folk följa sina hjärtan fullt ut just för rädslan att bli avvisade? Men måste man inte chansa lite här i livet? Våga visa den speciella människan att den faktist är speciell.

Sen finns de ju dem som faktist lyckats att slippa allt detta och är bara ärliga och visar vad de känner. Lisa och Emil ni är underbara <3 Blir varm i hjärtat när jag tänker på er två!
Nu kan inte jag säga att jag har så mycket egen erfarenhet av allt detta jag just tömt ur mig då jag varit i en lång relation och har sen jag blivit singel inte träffat någon som det klickat med och behövt spendera månader för att bara få ur mig att; Ja, jag tycker faktist om dig!

Skriv gärna en liten kommentar med fler åsikter, om jag har en poäng eller bara snackar skit.
Jaja, det var iallafall dagens tanke. Blev mycket mer än jag trodde. Kul för er som orkade läsa ända hit ner =)